onsdag, september 28, 2005

Who killed Lilly Kane?

Japp, den frågan fick man ställa sig förra säsongen när man kollade på UPN-serien "Veronica Mars". Vilket man mer än gärna gjorde, eftersom det var en av årets bästa serier alla kategorier. En del ansåg inledningsvis att "Mars" var en bagatell, ett "Twin Peaks" i lightförpackning gjort för ungdomar, men oj vad de fick smäll på fingrarna. Serien om den 17-åriga Neptune High-studenten Veronica Mars, som extraknäcker på sin pappas detektivfirma och som efter 22 avsnitt lyckades avslöja vem som mördade dottern till stadens magnat, tillika skolans skönhetsdrottning och Veronicas bästis, var i mitt tycke förra årets roligaste tv-överraskning tillsammans med "Lost". Bra skådisar (med en suverän Kristen Bell i huvudrollen), manus av yttersta klass och en riktigt spännande och relativt realistisk huvudstory som lyckades med konststycket "Twin Peaks" misslyckades med - det vill säga hålla ångan uppe ända till avslöjandet slutligen kom.

Fast egentligen är det väl först nu gesällprovet kommer. Inför säsong två har ett nytt supermysterium utlovats som ska sträcka sig över hela säsongen. Hur få ihop det med de redan invanda karaktärerna utan att det blir krystat? Jag väntar med spänd bävan, men enligt förhandsrapporterna ser det tack och lov lovande ut.

SVT börjar visa "Veronica Mars" i januari på torsdagskvällarna. Förhoppningsvis utan kanalkrock av samma art som i USA, där "Veronica Mars" i höst sänds på samma tid som "Lost". UPN har inte haft alla hönsen hemma när de lagt den tablån, det är ett som är säkert.

söndag, september 25, 2005

Någon MÅSTE köpa in "Battlestar Galactica"

Redan i ett av mina första inlägg här på 43 minuter skrev jag om Sci-Fi Channels serie "Battlestar Galactica". I fredags kväll sändes det sista avsnittet av första halvan av säsong två (serien tar nu uppehåll till januari) med en sällan skådad cliffhanger, och jag vet att chansen är minimal - men snälla snälla inköpare, köp in detta mästerverk till serie till en svensk kanal.

Det fanns en stund under de tio avsnitt som sänts under sensommaren då jag kände visst tvivel. Jag gillar verkligen grundtanken i serien att den lilla spilra människor som överlevt attacken från cylonerna (ett robotsläkte som människorna själva en gång skapat) ger sig ut på en till synes tröstlös jakt efter den mytiska 13:e människokolonin som omnämns i de religiösa skrifterna - Jorden, men avstickaren till planeten Kobol där de skulle leta upp gudinnan Athenas grav för att med hjälp av Apollos pil finna vägen till den 13:e kolonin trampade vatten alldeles för länge, och blev en smula för new age-flummig för min personliga smak.

Men det som i mina ögon gjort "Battlestar Galactica" till en i sanning fantastisk serie är skildringen av vad som händer med människor när civilisationen fullständigt pulvriseras och allt hopp om överlevnad borde vara ute. Deras vacklande steg för att i kaoset som uppstår efter attackerna bygga upp en åtminstone någorlunda dräglig tillvaro i en alltigenom fientlig tillvaro är fyllda av felaktiga och ibland rent idiotiska beslut, men i botten finns en grund som säger att okej, mänskligheten är kanske inte alltigenom god, men vi gör så gott vi kan i alla fall.

Fredagens avsnitt var ett mästerstycke. Från att ha börjat i ren dur då besättningen på det omoderna krigsskeppet Galactica upptäcker att ett andra stjärnskepp - Battlestar Pegasus - överlevt cylonernas attack förbyts stämningen inom loppet av 20 minuter till djupaste moll, då de inser att det modernare skeppet Pegasus besättning valt ett avsevärt grymmare och mer militäriskt sätt att hantera verkligheten efter de traumatiserande attackerna. Man har inte direkt behövt vara ledamot av Svenska akademien för att fatta att det hela tiden funnits klara kopplingar mellan handlingen i "Battlestar Galactica" och USA:s agerande efter 11 september-attackerna, men i det senaste avsnittet kraschade två diametralt olika sätt att se omvärlden på rakt mot varandra på ett sätt som jag aldrig sett maken till i en amerikansk tv-serie. Och än bättre - jag såg aldrig frontalkollisionen komma innan den var ett faktum.

På en del sätt är det faktiskt sorgligt att "Battlestar Galactica" är en science fiction-serie. Per automatik kommer en stor del av tv-publiken att avfärda programmet, i synnerhet i länder som Sverige där genren alltid varit bespottad och hånad, men även i USA. Det är ju liksom inte på riktigt. Synd, för "Battlestar Galactica" säger mer om tillståndet i världen just nu än någon annan serie.

"Battlestar Galactica" var från början en miniserie, och utvecklades sedan till en "vanlig" serie. Miniserien och första säsongen finns att köpa på dvd. Dock finns inte den bästa versionen, med både miniserien samt första året i samma box, att köpa i Europa. Men den kan köpas från bland annat amerikanska Amazon.

torsdag, september 22, 2005

And down the hatch we go...

Observera att det här inlägget innehåller spoilers.

Säsong två av "Lost" har dragit igång på ABC i USA. Om tre veckor får de svenska TV4-tittarna se vad som döljer sig i gången under luckan, men vem kan hålla sig så länge? Inte jag i alla fall. Så, blev man klokare då? Nja, det vete fasiken faktiskt. En underjordisk karantänbelagd anläggning frusen i tiden, fast för evigt i discoeran komplett med mixer, träningscykel, antik datorhall, jättemagnet och beväpnad anläggningsskötare. Vad är anläggningen till för? Och den mystiske Desmond, var kommer han in i bilden?

"Lost" fortsätter att bjuda på lillfingernaglar när man vill ha hela handen. Bra.

Och var det något jag tyckte att säsongspremiären utstrålade, så var det självförtroende. Det kommer att bli en bra andra säsong.

Intresset i USA var också på topp. 23,5 miljoner tittare såg premiären, vilket är den högsta siffran för serien någonsin.

Här är min amerikanska tv-höst

Ja shit alltså.

Jag har gjort en sammanställning över de serier med standardsäsong på de sex stora kanalerna i USA som jag planerat att följa i höst, åtminstone inledningsvis. En sak står klar, ska det här funka måste jag nog säga upp mig från jobbet. Visserligen kommer säkert en del serier att falla ifrån för att jag inte kommer att tycka att de håller måttet eller helt enkelt för att jag blir tvungen att prioritera, men en del kommer säkert att komma till också, jag har till exempel inte skrivit upp en enda komediserie. Och några överraskningar som jag i förhand inte trott på dyker säkert upp.

I vilket fall som helst ligger för närvarande sammanställningen på 22 serier per vecka. Det kommer aldrig att gå.

Måndag:
Surface (NBC)
Prison Break (Fox)
CSI: Miami (CBS)
Medium (NBC)

Tisdag:
Bones (Fox)
Commander in chief (ABC)
House (Fox)
Supernatural (WB)
Boston legal (ABC)

Onsdag:
Lost (ABC)
Veronica Mars (UPN)
CSI: NY
Invasion (ABC)

Torsdag:
The OC (Fox)
CSI (CBS)
Reunion (Fox)
ER (NBC)

Fredag:
Threshold (CBS)
Numbers (CBS)

Söndag:
Vita huset (NBC)
Desperate housewives (ABC)
Grey's anatomy (ABC)

Dessutom följer jag just nu de här serierna som går med annan säsongsrytm:

Weeds (Showtime)
Battlestar Galactica (SciFiCh)
Rome (HBO)

Jag har säkert missat en del i min sammanställning. Jag borde nog botanisera lite mer i kabel- och betalkanalernas utbud också. Men just nu orkar jag inte. Jisses det blir en fullspäckad tv-höst.

tisdag, september 20, 2005

Kort comeback för Lisa Kudrow

Det blev ingen långlivad comeback för Lisa Kudrow i HBO-serien "The comeback". Kanalen har nu meddelat att det inte blir någon andra säsong. Serien blev aldrig någon vidare succé för kanalen med låga tittarsiffror och relativt ljumma kritikeromdömen. Det sista avsnittet som sändes i början av september sågs av färre än en miljon tittare.

Det här visar än en gång att HBO:s dagsform inte riktigt är vad den varit. Kanalen har haft svårt att hitta nya framgångsrecept av digniteten "Sopranos", "Six feet under" och "Sex and the city". Visserligen går "Entourage" bra och "Rome" har efter en trevande start i mina ögon fått upp ångan och fick nyligen grönt ljus för en andra säsong, men kanalen känner helt klart pressen från andra kanaler, som höjt kvaliteten på sina dramaserier markant under 2000-talet.

Jag har i ärlighetens namn inte följt "The comeback" när den sänts i sommar, så jag ska inte yttra mig om dess kvaliteter.

måndag, september 19, 2005

Jamen jag hade ju ...

... bestämt mig! Åh, dumma människor som sätter griller i huvudet på en och får min hjärna att börja bråka med kroppen. Ja ja, jag gör väl en Henke Larsson och kovänder då. Men förvänta er inga underverk (vilket jag kanske inte begåvat världen med hittills heller, men ändå). Det blir inlägg då och då när jag har tid och i den utsträckning de känns relevanta nog att skriva.

Och för övrigt så känns det så klart varmt och fint inombords att inse att några skulle ha saknat min blogg om den försvann.

En kort men symbolisk era går i graven

När jag startade 43 minuter i början av augusti inbillade jag mig att jag hade mycket tid över. Tid att analysera det jag ser på tv. Det visade sig vara fel. Efter att de första veckorna uppdaterat bloggen nästan dagligen har jag nu sjunkit till cirka två inlägg per vecka. Så ska det inte vara. Dessutom har nivån på de inlägg jag gjort blivit lägre, beroende på att jag känt tidspress när jag skrivit dem vilket inte gett nån möjlighet till eftertanke. Så ska det absolut inte vara.

Så jag har bestämt mig för att efter endast 43 dagar (det är härligt med siffersymbolik) ta min mats ur skolan. Jag låter bloggen ligga kvar en vecka till, och raderar den sedan lagom till 50-dagarsjubileet.

Det behövs bra texter om tv-drama på internet. Jag hoppas mycket på den nya versionen av Weird Science som Kjell Häglund utlovat. Hade jag tid skulle jag dra mitt strå till stacken. Men med ett heltidsjobb och ett par andra projekt som måste få högre prioritet känns det omöjligt. Att låta tv-tittandet få stryka på foten bara för att skriva om det jag ser är ju inte heller ett alternativ. So this is the end.

Till sist några snabba inlägg:

Dubbelpiloten för CBS nya sci fi-doftande serie "Threshold" var bra.

Första avsnittet av storsatsningen "Medicinmannen" som TV4 visar nästa vecka är riktigt taffligt och luktar lågbudget så det stänker om det.

I natt vann "Lost" en i mitt huvud ytterst välförtjänt Emmy för bästa dramaserie. På onsdag börjar säsong två på ABC. Jag längtar.

That's it.

lördag, september 17, 2005

"Arkiv X"-lobbying i nya tv-dramer

Nu har den amerikanska tv-hösten börjat sparka igång ordentligt. Veckan som kommer drar de tunga drakarna igång ("CSI"-serierna, "Vita huset", "Lost", "Desperate housewives" och så vidare), medan flera nykomlingar startat den här veckan. Hittills har jag bara hunnit kolla in "Bones" och "Supernatural", där den tidigare följer i svallvågorna av alla "CSI"-kloner som startats på senare år, och den senare är en av fem (!) nya serier som hakar på "Lost"-fenomenet i höst.

Vi tar den senare först. "Supernatural" handlar om ett brödrapar som först och främst är på jakt efter sin pappa, som i sin tur gett sig av för att leta efter sin hustrus mördare, något han sysselsatt sig med i 20 år. Twisten är att hustrun dödades av ett spöke, vilket gjort att de båda sönerna under hela sin uppväxt uppfostrats till att bli regelrätta ghostbusters av fadern, som blivit besatt av tanken på att finna det väsen som i pilotens inledningsscen klistrat fast hans döende hustru i barnkammarens tak och därefter tänt eld på det. När nu fadern försvunnit blir det upp till det omaka brödraparet att ta upp jakten. Det första avsnittet innehöll en del klyschigheter när det kom till spökjagandet, men jag uppskattade ändå grundtanken i storyn, och kommer att fortsätta titta ett tag till. Men det vill sig till att en del fånigheter putsas bort ifall "Supernatural" ska bli långlivad.

"Bones" är baserad på rättsantropologen Kathy Reichs liv. Reichs är expert på människoben, något som kommer till stor nytta för FBI när de gräver upp sedan länge förmultnade lik. I serien heter huvudpersonen Dr Temperence Brennan (spelas av Emily Deschanel), och förutom att vara ett geni är hon också expert på diverse kampsporter, en hejare till prickskytt och skriver också romaner om sitt spännande liv under pseudonymen Kathy Reich. Vid sin sida har hon FBI-agenten Seely Booth, som spelas av den gamle "Buffy"-räven David Boreanaz. Booth anser inte att brott kan lösas av vetenskapsmän utan enbart genom hederligt polisarbete, vilket självklart leder till konflikter mellan de två.

Det första avsnittet av "Bones" var helt okej, ett gediget hantverk, men det måste nog till lite mer för att få serien att lyfta ordentligt. Det finns en gräns för hur många crime procedural dramas (sorry, det finns helt enkelt inget bra svenskt ord för det uttrycket tycker jag) det får plats i tablåerna, och än så länge har inte "Bones" visat upp något nytt som inte redan någon annan serie har. Men samspelet mellan Deschanel och Boreanaz funkade fint, och eftersom tv-världen behöver alla Mulder och Scully-par den kan få, så kollar jag gärna några gånger till.

Både "Supernatural" och "Bones" innehåller förresten konkreta "Arkiv X"-referenser i sina pilotavsnitt. Det pågår uppenbarligen ett sublimt lobbyarbete för att få den nya "Arkiv X"-filmen realiserad bland amerikanska manusförfattare. Bra. Det är hög tid.

onsdag, september 14, 2005

TV4 rekordtidiga med "Lost"

TV4 kommer att börja visa den andra säsongen av "Lost" redan den 12 oktober. Det innebär att kanalen bara kommer att ligga tre avsnitt efter USA, där omgång två drar igång om en vecka, den 21 september. Den extremt korta väntetiden sätter helt klart en ny standard för svenska tv-kanaler.

Visst är det bra att TV4 väljer att ligga i framkant när det gäller "Lost", men det känns som att det gått lite prestige i det här efter kvällstidningarnas skriverier i somras där de försökte skapa något sorts folkligt uppror där kontentan var att sommaruppehållet kanalen gjorde var djävulens verk. Jag inbillar mig att det här kommer att skapa en del nya problem. I Sverige är vi inte vana med att pågående tv-säsonger bryts flera gånger med månadslånga uppehåll som i USA för att kunna matcha ihop peakar i serier med "sweeps" som styr reklampriserna. Om tanken är att hålla ett treveckors avstånd till ABC i USA konstant under den kommande säsongen så infinner sig också ett konstig effekt då vi kommer att få höra TV4-hallåor säga "tyvärr utgår veckans avsnitt av 'Lost' med anledning av president Bushs tal till nationen för tre veckor sedan". Okej, de orden kommer aldrig att yttras, men det blir en verklig effekt.

Fast varför gnäller jag egentligen? Jag älskar ju "Lost", och nu får svenskarna se serien tidigast av alla efter USA och Kanada. Det är på trots allt lite tufft.

söndag, september 11, 2005

Hatten av för TV3 i fallet med "The closer"

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om kriminalserien "The closer" med Kyra Sedgwick i huvudrollen. Serien, som TV3 började visa nu i helgen och som i fortsättningen sänds på onsdagar, är ett riktigt bra köp. Säsongsavslutningen skedde i USA i veckan som gick, och det var en mycket bra avrundning på ett stycke tv-drama som tagit publiken på allvar genom att låta den tänka lite själv då och då, med kantiga och inte alls särskilt publikfriande karaktärer som tillåtits att sakta växa och sist men inte minst - en lysande Kyra Sedgwick i huvudrollen som den tuffa, ensamma, aningen udda men väldigt älskvärda deputy chief Brenda Johnson.

Det är bara att gratulera TV3. Jag är inte så säker på att serien passar in i deras profil, men jag är övertygad om att ifall kanalen ger den en chans, så kommer publiken att hitta fram och stanna kvar.

Själv längtar jag redan efter fortsättningen.

Åttiotalschock i lovande "Reunion"

I torsdags kväll hade "Reunion" premiär på Fox i USA. Serien visas direkt efter "The OC" på kvällarna, troligen är tanken att de äldre "OC"-junkiesarna (som jag själv) ska sitta kvar och titta. Och att döma av piloten, så kommer de att lyckas.

"Reunion" är ännu en serie med en god och genomtänkt idé. Sex oskiljbara vänner går ut high school 1986, och lovar varandra evig vänskap och trohet. Nästan 20 år senare, 2005, är en av dem mördad. En av de övriga fem har gjort det. Vem och varför? I varje avsnitt betas ett år av historien av, tills vi till slut framåt maj sitter med facit i hand och befinner oss i nutid. Parallellt med berättandet av vännernas förflutna pågår mordutredningen i nutid, och det verkar som att vi heller inte för än en bit in i handlingen ska få veta vem av de sex som är mordoffret.

Det första avsnittet lovade gott. Visserligen kändes en del av tidsmarkörerna lite påklistrade och eftersom jag aldrig accepterat att 80-talsmodet kommit åter kändes det jobbigt att tvingas se hela "Breakfast club"-världen trilla över en igen, men snart blir det ju det mer hemtama 90-talet, så det är väl bara att stålsätta sig.

Jag har alltid fascinerats av den amerikanska high school-myten på film och tv med allt vad det innebär av framtidsförhoppningar, homecoming-danser, krossade drömmar, avslutningsbaler, spetsad fruktbål, tonårsångest, drömmen om något bättre någon annanstans långt borta från den lilla staden och bla bla bla. Jag har aldrig lyckats sätta fingret på vad det är med hela den där (troligen förljugna och överromantiserade) grejen jag går igång på, men så är det i alla fall. Så faktumet att det är däri "Reunion" tar avstamp får mig att tända redan från början, men jag hoppas att det inte bara var därför jag gillade piloten. Vi får väl se ju längre tiden går, men än så länge känns "Reunion" som en av de nya serier jag kommer att följa slaviskt under året som kommer.

Och för alla "Six feet under"-fans med abstinens nu när serien lagts ner, så är "Reunion" en liten tröst. Mathew St Patrick, som ju spelade Keith i "SFU" med den äran, gör rollen som kriminalaren Marjorino, som utreder mordet år 2005.

fredag, september 09, 2005

Trevande start för "The OC"

Observera att det här inlägget innehåller spoilers.

Så har då säsong tre av "The OC" sparkat igång på Fox. Och jag ska inte dra på det i onödan - jag hade högre förväntningar på det nya avsnittet än det klarade att infria. Jag menar, jag sitter ju faktiskt och skriver det här en fredagskväll, då jag kunde ha gjort nåt socialt istället, men jag är så fasligt förtjust i "The OC" att det fick stryka på foten. Visserligen var hela säsong två en besvikelse jämfört med det första året, men det var å andra sidan så bra att ... ja, att jag sitter här på fredagskvällen och tittar och skriver.

Så jag hoppades. Jag hoppades att seriens skapare Josh Schwartz skulle ha skjutit in det nödvändiga uppåttjacket för att få fart på tillställningen. Men ... nja. Visserligen slutade ju säsong två väldigt dramatiskt med att Marissa sköt Ryans bror Trey för att rädda Ryans liv (denne var ju i ärlighetens namn hemma hos Trey för att ta livet av honom, men rollerna råkade bli ombytta i bråket som följde) och den cliffhangern var ju tvungen att lösas på nåt sätt i det nya avsnittet, men sättet de gjorde det på kändes otroligt förutsägbart och mesigt - jag hade hoppats på mer. Men nu är det undanstökat, allt löstes relativt lyckligt och farthindret är ur världen. Bra - let's get going nu innan folk tröttnar.

Josh Schwartz har lovat att den tredje säsongen av "The OC" också är den sista, "åtminstone i den form vi känner till serien", enligt senaste numret av Entertainment Weekly. Jag hoppas innerligt att han tar chansen att låta sin skapelse sluta någorlunda med flaggan i topp. Om inte annat så för att hedra den första säsongen, som i mina ögon förtjänat sin plats i tv-historien.

onsdag, september 07, 2005

Tv-bibeln har landat

I senaste numret av den ofta utmärkta tidningen Entertainment Weekly ägnas 94 sidor åt en stor "fall tv preview". Det är riktigt våt läsning för alla älskare av amerikanskt tv-drama. Okej att de i sin genomgång konsekvent fokuserar på de sex stora tv-kanalerna (ABC, CBS, NBC, Fox, WB och UPN) och lämnar kabel- och betal-tv därhän, men ändå.

Störst uppmärksamhet får föga förvånande "Lost", följt av "Desperate housewives". Gillar man de serierna är det mumma för sinnet (med en fyrasidig utvikbar inlaga över hur de överlevande från Oceanic Airlines flight 815 var placerade, deras historik, utsikter inför säsong två och så vidare som grädde på moset), men den stora styrkan i numret är den fullständiga kartläggningen av alla de sex kanalernas drama- och komediserier dag för dag, med extra fokus på en del och mindre på andra. Ett givet köp, och efter att ha sträckläst inser jag med både glädje och sorg i sinnet att kvällarna i höst kommer att vara oroväckande fyllda av tv. Sorg därför att jag ibland inbillar mig att jag faktiskt har ett annat liv också. Men det är slut på den villfarelsen nu.

En del av materialet kan även läsas hos EW på nätet.

måndag, september 05, 2005

Tröttsamt knullande i "Rome"

Två avsnitt har nu sänts av HBO:s bombastiska serie "Rome" om tiden kring Julius Caesars välde i Romarriket. Enligt uppgift ska serien ha kostat 800 miljoner kronor att göra. På HBO (och på BBC som de samproducerat med) har det nog svettats en del inför lanseringen, för miniserien "Empire" som ABC sände i somras och som spann kring samma tema gjorde varken publik eller kritiker särskilt glada, och de senaste årens historiska långfilmer i svallvågorna efter "Gladiators" framgångar har heller inte betalat sig, åtminstone inte i USA där publiken varit svårflirtad.

Mottagandet av "Rome" har varit rätt avvaktande. Eftersom HBO hittills inte lyckats skapa någon serie för att fylla tomrummen efter de tre S:en ("Sopranos", "Six feet under" och "Sex and the city") och de två sistnämnda lagts ner och den förstnämnda sjunger på sista versen, har förväntningarna på "Rome" varit högt uppskruvade. Publiken har hittills legat runt fyra miljoner tittare per avsnitt, vilket är ungefär vad "Six feet under" fick för sitt avskedsavsnitt. Absolut inga katastrofsiffror för amerikansk betal-tv, men heller inga siffror som gör bolagschefer lyckliga. Kritikerna har varit inledande positiva, men knappast öst några direkta superlativ.

Så vad tycker jag om "Rome" då? Tja, hittills så där skulle jag vilja påstå. Mitt spontana intryck så här långt är att det verkar ha knullats dygnet runt i varje gathörn i Rom under Julius Caesars tidevarv. Jag tvivlar inte på att serieskaparna har gjort duglig research och har sitt på det torra när det kommer till autenciteten i den mån man nu kan veta hur det gick till - men ärligt talat (och nu får ni ursäkta moralpolisen) - måste vi få se varenda jävla påsättning som skedde i stan i bild? Jag kan inte undgå att känna att HBO väljer att visa så mycket snusk de kan bara för att de KAN, till skillnad från de "vanliga" tv-kanalerna som har andra spelregler att hålla sig till. Jag tycker det känns tröttsamt och en smula påklistrat. Men förhoppningsvis lugnar det ner sig lite. 90 procent av påsättningarna hittills har gått ut på att visa att kvinnor överlag var männens ägodel och deras främsta syfte var att lyfta på kjolen när mannen fick lust, och det fick han hela tiden. Okej, vi fattar nu - låt oss slippa se det fem gånger per avsnitt under de tio program som är kvar.

Men serien är välgjord, det går inte att komma ifrån. Men jag sitter fortfarande och väntar på att se var de där 800 miljonerna tog vägen. Hittills har inget synts i bild som berättigar till den prislappen. Fortsättning lär följa.

torsdag, september 01, 2005

"Prison break" är det nya "24"

Den nya Fox-serien "Prison break" har goda möjligheter att bli en av årets mest omskrivna. De första två avsnitten sändes i måndags kväll. Serien handlar om en man som ser till att hamna i fängelse enbart för att kunna rymma därifrån, och ta sin (självklart oskyldigt) dödsdömde bror, med en månad kvar att leva, med sig ut. Klockan tickar, tiden är knapp och utmaningarna mer eller mindre oöverstigliga, för här snackar vi fängelse av Alcatrazklass när det gäller flyktmöjligheter. Omöjligt uppdrag? Troligen, men när stoppade det någon senast?

Okej, det negativa först: Upplägget till "Prison break" innehåller en ... tja, inte direkt lucka, men rejäl glipa. Faktumet att huvudpersonen Michael Scofields (Wentworth Miller) otroligt utstuderade plan inte går i stöpet efter fem minuter är helt enkelt högst osannolikt. Han, en välrenommerad arkitekt med hög inkomst, genomför helt plötsligt en dag ett halvdant bankrån, hamnar framför domaren som utan ett uns av misstänksamhet eller eftertanke går med på hans begäran om att få hamna i ett fängelse nära hemstaden, vilket så klart råkar vara det där den dödsdömde brodern sitter. Okej att man inte har samma koll på sina invånare i USA som i Sverige med våra personnummer och dylikt, men kom igen, skulle inte kriminalvården ha koll på att en bankrånare är på väg att åka in i samma finka som sin brorsa, även fast de råkar ha olika efternamn? Och brodern är inte heller vilken dödsdömd fånge som helst, han sitter inne för att ha mördat brodern till USA:s vicepresident. Och okej igen, jag har ingen koll på hur kriminalvården fungerar, men jag inbillar mig att man helst inte placerar fångar som känner varandra tidigare bredvid varandra. Ju mindre naturliga infallsvinklar till samkväm och förtrolighet, desto mindre risk för fuffens, inbillar jag mig.

Nåväl, med det sagt, över till det roligare: "Prison break" ter sig efter två avsnitt som en serie på väg att bli en riktig hit. Storyn, som går i hög fart framåt, är rejält tillskruvad med nya komplikationer bakom varje gallergrind. Realismen må det vara si och så med, Michael Scofield är mer släkt med Jack Bauer än sin dödsdömde bror så till vida att ingen knipa verkar vara för svår att kunna ta sig ur, och inte ens tortyr där avlägsnandet av en lilltå medelst tång lyckas ändra hans envisa beslut att göra vad som göras krävs för att få ut brorsan ur finkan. Men men, jag och en stor publik har köpt de sanslösa vändningarna och den obändbara superhjälte- och offermentaliteten i Fox-serien "24" i fyra år, och kommer att göra det i "Prison break" också.

Just ja, en invändning till: det är lite tröttsamt att det alltid ska ligga någon sorts mystisk, halvstatlig konspiration bakom missgrepp inom rättssystemet. I "Prison break" verkar korruptionen gå hela vägen upp till Vita huset via en mystisk orden av nåt slag med förgreningar in i Secret Service och liknande. Kan ingen komma på nåt nytt på det här området snart?

Men jag gillar ändå "Prison break", och vill gärna avsluta med något positivt. Två saker till och med: 1. Peter Stormare har en viktig roll i serien, och hittills har hans karaktär som fängslad maffiaboss varit härligt befriad från den vanliga jag-är-en-på-nåt-sätt-briljant-men-först-och-främst-spritt-språngande-galen-rysk-vetenskapsman/mördare/hallick/allatrepåengång-tackling han brukar göra av alla roller han erbjuds. Faktum är att han nästan framstår som en smula sympatisk på ett desperat och undflyende sätt, ja förutom när han knipsar tår av vår hjälte då. 2. "Prison breaks" foto är av högsta klass. Så summa summarum är det bara att börja kolla.

TV3 kommer att börja sända "Prison break" i vår.